Resedagbok – Romvallfärd
med S:t Mikaels konfirmandgrupp

15–25 juli 2001

Avgång från S:t Mikaels församling

Avgångstid: 12:00 den 15 juni 2001

Rutt: Trelleborg → Rostock → Rom Idag börjar vår länge efterlängtade resa till Rom.

Bussen var fylld av förväntansfullt prat och ryggsäckar packade med snacks, dagböcker och kanske några nerver. När vi rullade ut från stan stod solen högt och humöret ännu högre. Vårt mål: Le Figlie della Chiesa, ett fridfullt reträtt strax utanför Roms livliga centrum.

Det är en plats vi hört mycket om – tyst, andlig och perfekt för eftertanke. Fader Daniel, vår orädda ledare och reseguide, satte igång den första filmen. Skratt ekade genom bussen när vi gjorde oss bekväma inför färden.

Planen? Sova medan våra chaufförer turas om att köra under natten. Lättare sagt än gjort med all upphetsning som surrade omkring. Vi beräknas anlända runt kl. 10 imorgon.

Rom väntar – och med det en vecka av tro, vänskap och oförglömliga minnen..

Genom molnen i Brennerpasset

Fredagen började med en färd söderut från Sverige, genom Alpernas hjärta via Brennerpasset. Högt bland molnen öppnade sig magnifika vyer genom bussens fönster – majestätiska berg och djupa dalar som sträckte sig bortom horisonten. Längs vägen verkade byggnader klamra sig fast vid klippkanter, som om de trotsade gravitationen.

En kyrka dök upp, högt belägen, med en utsikt som måste vara hänförande. Hur man ens tar sig dit är ett mysterium – kanske en slingrande bergsväg eller en gammal stig som bara lokalbefolkningen känner till. Samma kyrka syntes igen, från en annan vinkel, och avslöjade en fästningsmur som antydde platsens historiska betydelse. Framför den lilla kyrkbyn bredde odlade fält ut sig – troligen vinodlingar, ett vanligt inslag i Brennerpasset.

Fler kyrkor dök upp, inbäddade i grönska på sluttningarna, som tysta väktare över dalarna.

En rastplats längs E45 på den italienska sidan gav oss en stund att andas in den friska alpluften. Vägen lutade åt rätt håll – söderut mot Italien, mot värme, kultur och nya upplevelser..

Lördag – Ankomst till Casa Emmaus

På lördagsmorgonen anlände vi till Figli Della Chiesa – Casa Emmaus, vårt boende för veckan i Rom. Efter en lång resa var det en lättnad att kliva av bussen och känna den varma italienska luften. Casa Emmaus låg fridfullt, strax utanför stadens brus – en plats för vila och reflektion. Vi välkomnades av vänliga systrar och en lugn atmosfär. Rummen var enkla men inbjudande, och trädgården erbjöd en stilla plats att samla tankarna. Detta skulle bli vår bas under vallfärden – en plats där tro, gemenskap och nya erfarenheter skulle växa fram under veckan

Söndag i Rom

Vi började dagen med ett besök i Santa Maria in Trastevere, där vi deltog i söndagsmässan. Kyrkan var rikt dekorerad, och efter gudstjänsten strosade vi runt och beundrade dess magnifika interiör.

På eftermiddagen besökte vi Pantheon, ursprungligen byggt av Marcus Vespasianus Agrippa omkring 27–25 f.Kr. Den nuvarande byggnaden återuppfördes helt av kejsar Hadrianus omkring år 100 e.Kr.

Pantheon är en kupoltäckt rotunda med en kolonnförsedd portik som bär Agrippas ursprungliga inskription. År 609 invigdes byggnaden som kyrka, och flera berömda män är begravda här – sedan 1878 även medlemmar av Italiens kungafamilj.

Efter Pantheon fortsatte vi till Piazza Navona, ursprungligen anlagd av kejsar Domitianus som en arena för festliga spel.
Fram till mitten av 1800-talet kunde torget vattenfyllas under festligheter – och till och med hysa regattor med små båtar,

En annan person var lätt att fotografera – han eller hon rörde sig inte alls, trots den stekande solen på 30–35°C. Vi såg även den andra fontänen på torget, och några av våra unga resenärer passade på att ta en axeltatuering, övervakade av en medföljande förälder.

Dagen avslutades med ett besök vid Fontana di Trevi – en av Italiens mest berömda fontäner, byggd mellan 1732 och 1762 i praktfull barockstil. Enligt traditionen ska den som vill återvända till Rom kasta ett mynt i fontänen som en gåva till Neptunus. Området är också hem för otaliga gelatobarer med upp till 30 olika smaker. Vi noterade en stark polisnärvaro som såg till att ingen badade i fontänen – som den berömda svenska skådespelerskan Anita Ekberg en gång gjorde.

Måndag – Badutflykt i Italiens sol

Måndagen bjöd på strålande badväder. Vi styrde bussen mot havet, ungefär 20 minuters körning från vårt boende. Väl framme möttes vi av en nästan folktom strand – en lyx i sig. Inga trängsel, bara frihet och havsbris.

Vågorna var lagom höga, kanske lite väl kraftiga ibland, och vattnet kunde vara strömt. Det var klokt att hålla sig nära strandkanten. Efter några timmar av sol, bad och skratt bar det av hemåt igen. Vår trogna busschaufför väntade tålmodigt på eftersläntrarna.

Vi slapp i varje fall trängas med andra, och vi hade kul ändå, på vägen hem köpte vi en vattemelon som vi delade på kvällen.

Tisdag – Åter till Rom och Tre Fontane

Vi återvände till Rom och besökte Tre Fontane – en plats med djup historisk och religiös betydelse.

Vid ingången till området åt vi vår medhavda matsäck. På plats fanns våra båda chaufförer, fader Daniel, Omar och Patrik.

Två ikoner vid kyrkans ingång fångade vår uppmärksamhet: en föreställande halshuggningen av aposteln Paulus, och en annan som visar Petrus korsfäst upp och ner. Vi såg även den vackra passionsblomman _Passiflora incarnata_, ibland kallad Kristi-kors-blomma. Se bild i albumet,

Ikonerna inne i kyrkan var målade av Jesu Små Systrar, vars moderhus ligger i närheten av Tre Fontane. Deras konst bar en stillsam men kraftfull närvaro.

Tisdag – Centrala Rom och historiens vingslag

Efter Tre Fontane fortsatte vi till centrala Rom. Vi besökte utgrävningarna kring Palatinen, Arco di Costantino och Santa Francesca Romana.

Vi såg entrén, den mäktiga strukturen från Via dei Fori Imperiali, och hur Colosseum tornar upp sig med Forum Romanum i bakgrunden. Några katter smög omkring – kanske med en duva i sikte?

Första kommunionen – Ett heligt ögonblick

Dagen avslutades med ett gripande ögonblick: en flicka, klädd i vitt och med dopljus i handen, firade sin Första kommunion i kyrkan _Domine Quo Vadis_. En plats där tradition och tro möts, och där varje steg känns som en del av något större.

Påveaudienser och Vatikanens höjdpunkten under veckan

Efter audiensen fick vi en guidad tur av en katolsk präst från Sverige. Vi besökte Sankt Petrus krypta, där flera påvar är begravda, och fick en inblick i kyrkans djupa historia. Sedan klättrade vi upp till kupolens topp. Utsikten därifrån var helt hänförande – Vatikanstaten och Rom bredde ut sig nedanför som en levande väv av historia, tro och liv.

Katakomberna

Vi gjorde också ett besök i katakomberna, men jag kommer inte ihåg vilka koatakomber eller vilken dag det var,Jag har inga bilder från detta beök.

Fredag – Farväl till Rom, hej Sammartin

Fredagen började med ett vemodigt farväl till Rom. Den eviga staden hade satt sina spår, men nu styrde vi norrut mot Sammartin. Landskapet förändrades – kullarna mjuknade och tempot saktade ner.

I Sammartini deltog vi i mässan i den lilla kyrkan. Ett stilla ögonblick, med doften av rökelse och ljudet av kyrkklockor som ekade över fälten.

Natten var varm, så jag valde att sova under stjärnorna – på gräsmattan bakom församlingshemmet. Ett litet skjul stod i närheten, kanske ett gammalt pumphus, tyst i mörkret. Enkelt, men vackert i sin stillhet.

Historisk notis: Sammartini är en liten ort i regionen Emilia-Romagna, och namnet hedrar troligen Sankt Martin av Tours – en romersk soldat som blev munk och senare biskop. Han är en av Europas mest älskade helgon, känd för sin medkänsla och den berömda berättelsen om att dela sin mantel med en frusen tiggare. Många kyrkor och städer i Italien bär hans namn på grund av hans inflytande på medletiden.

Lördag & söndag – Venedig och hemresan

Lördag – Venedig och Adriatiska Havet

Bad paus Adriatiska Havet

Vi lämnade Sammartin tidigt och styrde mot Venedig. På vägen tog vi ett dopp i Adriatiska havet – vattnet var behagligt varmt och gav oss ny energi för dagen.

Efter att ha parkerat bussen vid Isola del Tronchetto promenerade vi till hamnen och steg ombord på en båt till Molo. Det var mycket trafik på kanalen, och det lätt krusade vattnet gjorde färden livlig. Längs vägen såg vi flera kyrkor, bland annat den majestätiska S. Giorgio Maggiore.

På avstånd kunde vi redan skymta klocktornet vid Markuskyrkan. Vid Molo möttes vi av en rad turistfällor – från terminalen hela vägen upp till Markusplatsen. Duvor fladdrade omkring, basilikan var under renovering, och uteserveringarna var fyllda med turister och livemusik.

Efter en lång dag i Venedig återvände vi till Sammartin för att förbereda oss inför den långa resan hem till Sverige.

Historisk notis: Venedig grundades på 400-talet som en tillflykt undan germanska invasioner. Staden byggdes på träpålar i lagunen och blev under medeltiden ett mäktigt handelsimperium. Markusplatsen har varit stadens hjärta i över tusen år, och basilikan är ett mästerverk med bysantinska influenser..

Söndag – Hemresa till Sverige

Efter mässan var det dags att ta farväl av Italien. På väg till bussen lade jag märke till ett träd längst bort på parkeringsplatsen – kunde det vara en ätlig kastanj? Javisst! Bladen var tydligt annorlunda jämfört med våra hästkastanjer hemma.

Hemresan innehöll flera korta pauser – för att sträcka på benen, besöka toaletten och byta chaufförer. En av våra chaufförer, Stipo Pajic, styrde bussen med stadig hand. Tyvärr minns jag inte namnet på den andra.

Efter en intensiv vecka fylld med aktiviteter var vi alla mycket trötta. Vi återvände till Sverige på måndagen den 25 juni. Jag klev av bussen i Älmhult, där resan hade börjat, medan de andra fortsatte mot Växjö.

Det var en trevlig och lärorik resa, fylld med både glada och mindre lyckliga minnen. Den sorgliga delen var att jag skadade benet i Sammartin – jag gick rakt in i en marmorbänk mitt i natten. Det är otroligt hur snabbt mörkret faller i Italien under sommaren.

Naturnotis: Den ätliga kastanjen (Castanea sativa) har smala, sågtandade blad och producerar nötter som används i matlagning. Den skiljer sig från hästkastanjen (Aesculus hippocastanum), vars frukter är giftiga och blad bredare. I södra Europa är kastanjer vanliga både i parker och landsbygd.

Mer foto finns i Rom 2001 Album