Resedagbok – Min USA-resa 2006
19 dagar i USA

2006-08-05 till 2006-08-23

Dag 7 Fredag 11/8  Hemfård till Lakewood CO, över bergen via Telluride

Efter att ätit frukust och packat våra tält, lämnade vi Arches NP. Vi passera Moab söder ut längs I 191, vid La Sal Junktion svänger vi öster ut längs väg SR 46, när vi passera statsgränsen mellan Utha och Colorado, byter vägen namn till SR 90.

Vi kommer snart till en mycket vacker och grönskande dal, Paradox Valley, vi stannar till vid en liten lanthandel Bedrock General Store, som för övrigt var till salu, vi fråga damen i affären varför dalen hade ett sådant namn. Hon sa att hela dalen var en paradox på grund av att San Miguel River tvärs dalen och inte längs med dalen.

När vi handlat lite så kör vi vidare mot Telluride längs SR90 efter ungefär 30km kommer vi fram till San Miguel river där vi tat höger in på väg SR141 vi passera ett litet samhälle Naturita vi fortsätter fram till nästa vägbyte där vi svänger av in på väg SR145

Längs med väg SR145 ser vi en del hästar och Carolin gillar hästar så vi stannar till, det visar sig senare att farmen heter Lazy WJ Painted Horses, efter tagit några foto fortsätter vi vår färd mot Telluride, vi kommer till en mindre stad Norwood vi stannar till och köper lite färdkost vid en bensinstation. SR 145 går parallellet med San Miguel River,

Lite längre fram stannar vi och äter samt utforska rastplatsen, det är BLM (Bureau of Land Management) som underhåller denna rastplats, Vi ser ett modigt par som står mitt ute i strömmen och fiskar, det ser kallt ut.Meg höll att trampa på en orm, tyvärr hann jag inte se den förrän den försvunnet, men det var ingen skallerorm enligt Meg.

Åter på vägen nu bär det uppför hela tiden längs en vindlande och vacker väg snart är vi uppe i Telluride, under vintern en populär skidort och musikfestivaler, som förr var det en gruvort,staden bildaes 1878. Vi befinner oss på 8750 fot ca 2670 möh. Här kan du ladda ner kartor över Tellurid både sommar och winter KARTOR

Vi forsätter mot Lakewood, först ska vi köra tillbaka på SR145 för att sedan svänga höger till SR62 vi kör igen en liten satd Ridgway och forsätter sedan norrut på väg US 550N, nästa stad vi kommer till är Monterose,

Där stannar vi till vid Ute Indian Museum, det var en intresant plats. Bilden till vänster:

OURAY (1833–1880) Ouray, kallad ”Arrow”, föddes 1833 nära Taos i New Mexico, med en Jicarilla Apache‑far och en Tabeguache Ute‑mor. Som barn adopterades han av en mexikansk familj och växte upp med spanska som språk och romersk‑katolicismen som religion. Först i sena tonåren trädde Ouray fullt in i sin mors folks liv. Trots detta blev hans rykte som krigare så stort att han i mitten av 1860‑talet utsågs till hövding för Tabeguache‑Uterna, och USA betraktade honom som ledare för hela Ute‑nationen. Mångkulturell och flerspråkig — han talade fyra språk — var Ouray känd för sin visdom, beslutsamhet och sitt mod. Hela sitt liv kämpade han för att bevara sitt folks själ, en sak han levde och dog för.

Bildtext till vänster om gruppfotografiet Ute‑delegationen till Washington, D.C., 1874. Ouray och Chipeta sitter på främre raden, i mitten. Bakre raden, från vänster: Washington, Susan (Ourays syster), Johnston nr 2, Captain Jack, John Mellersta raden: Uriah M. Curtis (tolk), James B. Thompson (Ute‑agent i Denver), Charles Adams (Los Pinos‑agent), Otto Mears (statlig förhandlare och tolk) Främre raden: Guero, Chipeta, Ouray, Piah (Chipetas bror) Colorado Historical Society

CHIPETA (1843–1924) Hon föddes som Kiowa Apache men växte upp bland Tabeguache‑Uterna. År 1859 gifte hon sig med Ouray, och de två blev oskiljaktiga. Fotografier av Chipeta visar en kvinna som utstrålar lugn och inre harmoni. Den historiska dokumentationen beskriver hennes värdighet, hennes hängivenhet till make och familj, och hennes omsorg om andra. Liksom Ouray rörde hon sig obehindrat bland vita bosättare, som ofta talade varmt om hennes skönhet och ”drottninglika” uppträdande. När Ouray dog 1880 tvingades Chipeta lämna gården och flytta tillsammans med andra Tabeguache‑Uter till reservatsmarkerna i östra Utah, där hon avled 1924. Senare flyttades hennes kvarlevor tillbaka hit, till den gård hon älskade.

Komplett text till höger om huset Ouray och Chipetas gård Ouray och Chipeta slog sig ned här i Uncompahgre‑dalen någon gång under 1860‑talet. När Los Pinos‑agenturen flyttades till denna dal 1875 brukade Ouray redan en gård på 500 acres och bodde i ett sexrumshus av adobe, beläget en fjärdedels mil norr om denna plats. Detta hem fyllde Ouray och Chipeta med stolar, järnsängar, silverbestick och porslin, ett piano, och de anställde till och med en hispansk tjänare som svarade på en silverklockas ringning och körde en elegant vagn. Allt detta gjordes i hopp om att genom att visa myndigheterna att Uterna kunde anamma ”vita sätt” skulle deras folk kunna undvika ett liv på reservat och få behålla sitt hemland på västra sluttningen.

Här ifrån har vi nu två möjligheter att ta oss mot Lakewood, vi kan ta väg I-70 eller SR50E och US285N bägge vägarna ta ungefär samma tid att köra där I-70 är ca 50km längre. Jag kommer inte Ihåg vilken väg vi valde för att det började bl sent när vi lämnade Monterose, men vi anlände ungefär vid midnatt i Lakewood. Vi tog in maten men rästen av packningen fick vara till dagen efter.